Vad kul det är när det går bra!

Vilket gensvar det har blivit här i Vänersborg. I stort sett alla förskolor har gjort det möjligt för en del av deras barn att komma och uppleva utställningen. Och alla föräldrar som följer sina barn till museet - idag var jag där och lämnade fler handledningar och då stod det ett gäng med pappor och mammor och deras barn och väntade på att museet skulle öppna.
Fick en påringning i torsdags i förra veckan av en mamma som varit där med sitt barn som ville att jag skulle göra något för att förhindra att barnen har skor på sig i utställningen och någon form av stopp innan trappan så finns precis utanför. Det fick bli en uppmaning om att hålla dörren stängd och lämna skorna utanför - ett litet problem som sagt, det här att lokalerna som utställningen kommer till ser så olika ut - både invändigt och utvändigt.
Var på Textilmuseet i Borås och träffade pedagogen Karin där. Var lite nyfiken på hennes verksamhet tillsammans med en förskola i Borås som har en textilprofil - träffade också lärarstudenter från Högskolan i Borås och vi fick chans att berätta för dem om Kan själv! de berättade i sin tur om den för en av sina lärare och sina studiekamrater och det resulterade i att de ska komma till Skene Bibliotek i maj och titta på utställningen där. Ska bli kul att träffa dem där och visa Kan själv!. Nästa vecka ägnar jag mig åt min andra utställning som handlar om 50-talet så då blir det kanske inte så mycket bloggande kring Kan själv!

Härliga barn och fantastisk personal!

Fick möjlighet att sitta med vid två olika besök idag. Det var grupper från Nattugglans, Tenggrenstorps, Näckrosvägens och Kastanjevägens förskolor som kom. Roligt att se att det fungerade så bra med barn som inte går tillsammans till vardags. Lite avvaktande i början nmen sedan uppfattade jag det som att barnen lekte ganska fritt med varandra. Alla grupperna hade frukt med sig och började med en liten samlingsstund inne i utställningsrummet. Det blir en stund för barnen att vänja sig vid den nya miljön och titta sig omkring. Flera av barnen kommenterar vad de ser och en del berättar vart de ska gå när de ätit färdigt.

Ett bevis på hur nyttigt det kan vara att byta miljö ibland är att det i varje grupp varit något barn som agerat lite annorlunda mot vad det brukar i förskolan. Den nya miljön ger barnen en chans att visa andra sidor helt enkelt.

En fråga som kom från en av personalen idag var om det är skillnad mellan olika barngrupper, upptäcker de olika saker i utställningen. Svaret är helt klart ja på den frågan. Idag till exempel var det barn som kom på att det går att skicka ut saker genom de små fönstergluggarna på husens kortändor - det har jag inte sett några göra tidigare. Det resulterade bland annat i en rejäl hög av påsar från gula huset.

Och vilken personal! som reser ut med barnen och låter dem uppleva den här utställningen.

Personalvisning och första barngruppen.

Personalvisningen blev mer än välbesökt - 55 anmälda och 97 kom! Jätteroligt! och lite nervöst. så mycket barnkompetens det fanns i det samlingsrummet. De fick titta på utställningen i två omgångar och det verkade som om de flesta blev sugna på att komma dit med sina barn.

En del av dem kommer jag att träffa igen när jag kommer till den kurs de läser, ”Hur lär små barn – om estetiska lärprocesser för toddlare”. Ska bli kul - då har de varit i utställningen med sina barn och jag hoppas på bra och intressanta diskussioner med dem.

Den första gruppen med besökande barn kom från Gasverksgatans förskola. Det var 25! barn från olika avdelningar. Hur gick det kan man undra - jodå, riktigt bra faktiskt, men det blev lite trångt ibland och de minsta barnen fick lite svårt att röra sig precis som de ville. Det märktes att de fick stanna upp i sin rörelse ibland för att det helt enkelt var för mycket barn runt omkring, för många att titta på och hålla koll på. Ändå hittade de ro att göra sina upplevelser. Ett av de minsta barnen stod länge inne i det gula huset och kände på keramikansiktena där. Ett annat kämpade sig krypande upp för det sluttande planet och åkte ner på magen flera gånger i sträck. Ett barn satte in alla lådorna i byrån, såg till att alla satt åt rätt håll med knopparna ut. Ett barn rullade en garnspole på golvet, först med handen och sedan med foten. Efter varje gång följdes spolen med blicken ända tills den slutade rulla - en stunds fundering och så hämtades den igen och rullades iväg på nytt.

Fundering efter dagen - är treåringarna för stora? ska vi sänka åldersgränsen ner till två år för att ge de minsta en chans till en ännu bättre upplevelse? De större barnen använder och upplever utställningen på ett annat sätt än de små, det är helt klart så. Samtidigt så kan de ju också vara lite draghjälp, ge impulser till de mindre barnen.

Möte med pressen!

Då var en liten pressvisning avklarad.
Visade och berättade om Kan själv! för reporter och fotograf från den lokala tidningen TTELA. Det är alltid spännande att se hur reaktionen blir när de får se utställningen. Det är ju inte självklart att de förstår poängen med den. Men det verkade inte vara något problem med det den här gången. De tog sig tid och lyssnade och frågade och tittade runt och det fotograferades en hel del. Jag tror att de blev lite besvikna först när det inte fanns några barn på besök, men efter att jag berättat om tankarna med utställningen och hur vi vuxna faktiskt ofta stör de små barn så gick nog det över. Jag uppmanade dem att ringa direkt till någon av de förskolor som har bokat besök och fråga först om det är okej att de kommer och de förstod att det var viktigt att de i så fall tog god tid på sig och var med på hela besöket. Det är inte alla reportrar som förstår att deras närvaro kan göra barnens besök mindre lyckat.

Kan själv! på plats i Vänersborg

Ny kommun, ny lokal och så småningom nya barn som ska få uppleva utställningen.


Vi brukar planera hur utställningen ska placeras i förväg men det blir alltid en del justeringar efter att allt är inburet och vi börjar lägga ut golven till husen. Då ser man saker som man inte tänkt på innan. Här var det en brandtrappa som leder ut genom ett fönster som gjorde att vi fick tänka om. Den fick bestämma placeringen eftersom det kändes viktigt att den är synlig så inga barn klättrar upp på den i smyg.

Det är en del extra pyssel med den här utställningen. Dels är det många delar - det är fyra hus som innehåller olika aktiviteter och föremål, en "scen" med lutande plan på varje sida, ett skötbord med flagga, en kryptunnel, pallar och kuddar och så är det madrassen!!! som är ett kapitel för sig. Den är underbar att ha med, en skön plats att vila på för barnen eller att springa och slänga sig på. Innehållet är råg och det låter när man ligger på madrassen och rör sig och det formar sig efter kroppen och det är TUNGT! vilket gör att det måste tömmas ur, bäras i sopsäckar och fyllas i varje gång utställningen byter plats. Men vi gör det så gärna för den är så härlig för barnen.

Pratade med museichef Peter under dagen, efter att han hade varit med och burit in allt, och det är 55 av kommunens förskolepersonal som anmält sig till den visning av utställningen som jag gör på måndagkväll. Kul att så många är intresserade, får fundera lite över hur jag lägger upp det för det kan bli lite trångt. Förskolegrupperna som har fått erbjudande om besök i utställningen har också börjat anmäla sig. Kommunen ställer upp med bussning för de som ligger utanför centrum - generöst!
Imorgon öppnar Kan själv! och jag hoppas det blir en del barn och föräldrar som hittar dit.

Kan själv! lämnar Bollebygds bibliotek

Då var det dags för Kan själv! att packas ihop och flyttas från Bollebygds bibliotek där den visats i deras lilla galleri Odinslund. Utställningen har stått där sedan den 10 februari i en mindre version eftersom utställningslokalen är så liten. "Liten men naggande god" kan man nog säga för den har varit väldigt välbesökt. Förskolegrupper, dagbarnvårdare och deras barn och föräldrar med barn har varit flitiga besökare. Nästan 400 barn och ungefär lika många vuxna har varit och besökt utställningen.

När vi höll på att packa så kom det en pojk med sin mamma och han blev inte särskilt glad när han fick se vad vi gjorde. Hans mamma berättade att de varit där flera gånger och att det varit så skönt att som förälder kunna vara i utställningen med sitt barn och "bara vara".



Det var några saker som hade gått sönder och så hittade vi så klart saker på de mest oväntade ställen - de här spåren av barnens lek är alltid lika roliga att upptäcka.

Imorgon sätter vi upp Kan själv! på Vänersborgs museum. Inte så långt att resa men en lång trappa att bära upp allt för! Extra bärhjälp har museichef Peter lovat att ställa upp som så det ska nog gå bra.

Kan själv! en ny utställningsblogg

Kan själv! är en blogg som berättar om utställningen med samma namn. Alla som hittar hit är välkomna att följa den turné som Kan själv! nu är ute på. Utställningen ingår i en verksamhet som finns i Västarvet, Västra Götalandsregionens natur och kulturarvsförvaltning, och som kallas för "Utställningen kommer". Det är mindre utställningar som turnerar i regionen och visas på bibliotek, konsthallar och kommunala museer.
Det som gör att Kan själv! förtjänar en alldeles egen blogg är dess besökare. I varje kommun som den kommer till får 0-3 åringar möjligheten att kanske för första gången gå på en utställning som är gjord för att passa deras speciella sätt att utforska och upptäcka.
Tanken med bloggen är att visa på att också de allra minsta barnen har ett behov av och uppskattar att få gå på utställning.