Personalvisning och första barngruppen.

Personalvisningen blev mer än välbesökt - 55 anmälda och 97 kom! Jätteroligt! och lite nervöst. så mycket barnkompetens det fanns i det samlingsrummet. De fick titta på utställningen i två omgångar och det verkade som om de flesta blev sugna på att komma dit med sina barn.

En del av dem kommer jag att träffa igen när jag kommer till den kurs de läser, ”Hur lär små barn – om estetiska lärprocesser för toddlare”. Ska bli kul - då har de varit i utställningen med sina barn och jag hoppas på bra och intressanta diskussioner med dem.

Den första gruppen med besökande barn kom från Gasverksgatans förskola. Det var 25! barn från olika avdelningar. Hur gick det kan man undra - jodå, riktigt bra faktiskt, men det blev lite trångt ibland och de minsta barnen fick lite svårt att röra sig precis som de ville. Det märktes att de fick stanna upp i sin rörelse ibland för att det helt enkelt var för mycket barn runt omkring, för många att titta på och hålla koll på. Ändå hittade de ro att göra sina upplevelser. Ett av de minsta barnen stod länge inne i det gula huset och kände på keramikansiktena där. Ett annat kämpade sig krypande upp för det sluttande planet och åkte ner på magen flera gånger i sträck. Ett barn satte in alla lådorna i byrån, såg till att alla satt åt rätt håll med knopparna ut. Ett barn rullade en garnspole på golvet, först med handen och sedan med foten. Efter varje gång följdes spolen med blicken ända tills den slutade rulla - en stunds fundering och så hämtades den igen och rullades iväg på nytt.

Fundering efter dagen - är treåringarna för stora? ska vi sänka åldersgränsen ner till två år för att ge de minsta en chans till en ännu bättre upplevelse? De större barnen använder och upplever utställningen på ett annat sätt än de små, det är helt klart så. Samtidigt så kan de ju också vara lite draghjälp, ge impulser till de mindre barnen.