Jag lovade ju en liten tidsresa för att se på hur de minsta barnen bemötts under historiens gång. I häftet "Lek och Leksaker" från 1957 som bygger på ett examensarbete av elever vid Socialpedagogiska seminariet och gavs ut av Svenska Socialvårdsförbundet kan man ana en viss påverkan från Janusz Korczak. I förordet står det;
LEKEN ÄR BARNETS ARBETE
Alla barn har ett stort behov av att leka. Leken främjar barnets utveckling och är en förberedelse för det kommande arbetet. Föräldrar och uppfostrare måste därför ge barnet tillfälle till lek. Barnet har oftast mycket lätt att hitta på trevliga lekar med olika saker de funnit i sin omgivning. Vi vuxna skall då inte i onödan korrigera barnens leksätt och försöka "lära" dem leka efter vårt mönster. deras egna friska initiativ ger oftast den största inspirationen till fortsatt sysselsättning. Barnen har rätt att fordra samma hänsyn för sin lek, som vi vuxna fordrar för vårt arbete. det är klokt att varsko barnet i tid, när leken måste avbrytas för sömn, mat eller dylikt." och man slår fast att också det lilla späda barnet vill leka, redan vid 1-2 månaders ålder.
Kloka råd till föräldrar och uppfostrare som stämmer rätt bra överens med tankarna i Kan själv! Att respektera barnets rätt till att själv styra över sin upplevelse och en tro på att barnen själva kan styra sitt lärande/lek. Men någon "Himmelssäng" nämner man inte så jakten på den går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar