Personalvisning och första barngruppen.

Personalvisningen blev mer än välbesökt - 55 anmälda och 97 kom! Jätteroligt! och lite nervöst. så mycket barnkompetens det fanns i det samlingsrummet. De fick titta på utställningen i två omgångar och det verkade som om de flesta blev sugna på att komma dit med sina barn.

En del av dem kommer jag att träffa igen när jag kommer till den kurs de läser, ”Hur lär små barn – om estetiska lärprocesser för toddlare”. Ska bli kul - då har de varit i utställningen med sina barn och jag hoppas på bra och intressanta diskussioner med dem.

Den första gruppen med besökande barn kom från Gasverksgatans förskola. Det var 25! barn från olika avdelningar. Hur gick det kan man undra - jodå, riktigt bra faktiskt, men det blev lite trångt ibland och de minsta barnen fick lite svårt att röra sig precis som de ville. Det märktes att de fick stanna upp i sin rörelse ibland för att det helt enkelt var för mycket barn runt omkring, för många att titta på och hålla koll på. Ändå hittade de ro att göra sina upplevelser. Ett av de minsta barnen stod länge inne i det gula huset och kände på keramikansiktena där. Ett annat kämpade sig krypande upp för det sluttande planet och åkte ner på magen flera gånger i sträck. Ett barn satte in alla lådorna i byrån, såg till att alla satt åt rätt håll med knopparna ut. Ett barn rullade en garnspole på golvet, först med handen och sedan med foten. Efter varje gång följdes spolen med blicken ända tills den slutade rulla - en stunds fundering och så hämtades den igen och rullades iväg på nytt.

Fundering efter dagen - är treåringarna för stora? ska vi sänka åldersgränsen ner till två år för att ge de minsta en chans till en ännu bättre upplevelse? De större barnen använder och upplever utställningen på ett annat sätt än de små, det är helt klart så. Samtidigt så kan de ju också vara lite draghjälp, ge impulser till de mindre barnen.

Kan själv! på plats i Vänersborg

Ny kommun, ny lokal och så småningom nya barn som ska få uppleva utställningen.


Vi brukar planera hur utställningen ska placeras i förväg men det blir alltid en del justeringar efter att allt är inburet och vi börjar lägga ut golven till husen. Då ser man saker som man inte tänkt på innan. Här var det en brandtrappa som leder ut genom ett fönster som gjorde att vi fick tänka om. Den fick bestämma placeringen eftersom det kändes viktigt att den är synlig så inga barn klättrar upp på den i smyg.

Det är en del extra pyssel med den här utställningen. Dels är det många delar - det är fyra hus som innehåller olika aktiviteter och föremål, en "scen" med lutande plan på varje sida, ett skötbord med flagga, en kryptunnel, pallar och kuddar och så är det madrassen!!! som är ett kapitel för sig. Den är underbar att ha med, en skön plats att vila på för barnen eller att springa och slänga sig på. Innehållet är råg och det låter när man ligger på madrassen och rör sig och det formar sig efter kroppen och det är TUNGT! vilket gör att det måste tömmas ur, bäras i sopsäckar och fyllas i varje gång utställningen byter plats. Men vi gör det så gärna för den är så härlig för barnen.

Pratade med museichef Peter under dagen, efter att han hade varit med och burit in allt, och det är 55 av kommunens förskolepersonal som anmält sig till den visning av utställningen som jag gör på måndagkväll. Kul att så många är intresserade, får fundera lite över hur jag lägger upp det för det kan bli lite trångt. Förskolegrupperna som har fått erbjudande om besök i utställningen har också börjat anmäla sig. Kommunen ställer upp med bussning för de som ligger utanför centrum - generöst!
Imorgon öppnar Kan själv! och jag hoppas det blir en del barn och föräldrar som hittar dit.