Att aldrig bli stor

Hade en visning igår för en liten personalgrupp och hittade det här

i Gästboken:

"Sofia hade jätteroligt här (hon är 17 år) även vi stora kan leka här, tummen upp!

Jättefint gjort :) Medelline o Sofia"

Mimers Hus är ju sprängfyllt av ungdomar och jag kan visst förstå att de vill ta sig en sväng in till Kan själv! ibland.

Hittade också spår av ett arbete i byrån inne i röda huset - kul med tanke på vad jag skrev om igår.

och visningen gjordes till tonerna av bland annat "Like a rolling stone"

Invigning i Kungälv

Nu står Kan själv! i Mimers Hus fina utställningshall och igår blev den ordentligt invigd av två förskolegrupper och med besök av Radio Göteborg.

Vad är det som döljer sig i handen?

En boll som passar precis i kåsan!

De små föremålen som ligger i den röda byrån i röda huset används av barnen för att prova former, färger, storlek, likheter/olikheter, mängd - de sorterar, organiserar och systematiserar och vi vuxna kallar det lek!

På väg till Kungälv!

Nu har Kan själv! varit inne i en vecka ungefär och fått sig en välbehövlig uppfräschning och rengöring efter att ha varit i Mellerud i en månad. Där tyckte till exempel Alice "att hon hade jättekul och inte ville åka därifrån".

På måndag intar utställningen Mimers Hus i Kungälv och jag hoppas på att många barn får möjlighet att uppleva den där.

Att göra likadant

Fick en förfrågan från Hässlegårdens förskola i Borås för några dagar sedan. De hade varit på besök i Kan själv! när den stod på Konstmuseet i Borås. Nu ville de själva tillverka liknande hus och undrade över om det var OK. Det är det - det är fritt fram att inspireras, härma, ta efter, göra egna varianter, förbättra, miljön i Kan själv! men tillsammans med Lenaformgivare har det blivit bestämt att vi lämnar inte ut några ritningar.

Det är väldigt roligt att de här förfrågningarna kommer, för det betyder att ett av syftena med utställningen med råge är uppnått - nämligen den att få förskolepersonal att titta på och fundera kring den miljö de erbjuder "sina" barn.

Beundransvärd förskolepersonal!

Som trots besparingar, stora barngrupper och politiska beslut har en sådan vilja att göra det bästa för barnen.

Som blir inspirerade av utställningen och börjar fundera kring sin förskolas miljö.

Kan själv! är i Mellerud!

Hem från Borås

Nu står Kan själv! i lastbilen och väntar på att få resa vidare till Mellerud på måndag. Vi hämtade den på Borås konstmuseum idag - enligt teknikerJoakim den mest besökta barnutställningende haft där under hans 27 år! Jo, man tackar! och här kommer några av alla meddelanden som fanns i Gästboken:

Hampus o Melvin, 15 mån, utforskade och trivdes väldigt bra!

Linnea 8 mån, kunde också själv!

Kalle, 8 mån, trivdes som fisken:)
Jättekul grej i all sin enkelhet.

Mysigt! Spring, spring! Roligt! Kul! Klättra! Hoppa! Undersöka! Sitta! Flytta stolen! Kasta bollen!
Dennis, Dion, Andesha
Smultron, Lilla Götagården

Vältänkt. Det är verkligen dags och tänka att ALLA barn är kompetenta och kan själva.
Tack för en inspirerande utställning

Och tack ska ni ha som låter era barn få uppleva Kan själv!

Möten i Borås

Jag har varit och mött förskolepersonal under två dagar i Borås - alltid lika stimulerande och roligt att få prata med dem som jobbar"på golvet" som någon uttryckte det. Det blev diskussioner och reflektioner framför allt kring mängden lekmaterial som finns framme i förskolemiljöer. Att det faktiskt kan bli för mycket valmöjligheter för de små. Och så det där om att vi som vuxna allt för ofta stoppar upp barnens lek genom våra regler och förbud - exv. att vissa saker får bara lekas med i vissa rum eller att saker som hör ihop inte får användas med annat.
Jag blir glad när förskolepersonal med stor erfarenhet ändå är så öppna och ödmjuka inför de tankar och funderingar jag kommer med - en vanlig kommentar är "du har så rätt" och "varför är det så svårt att förändra". Och varför är det så svårt, det pratade vi en hel del om i Borås - är det för att det är svårt att förklara för föräldrar och kollegor varför, är det för att det hela tiden är så mycket annat som måste göras så tiden inte räcker till, finns det kanske en rädsla att lämna det gamla och invanda....... Jag är ändå säker på att de flesta går hem och funderar över sitt förhållningssätt gentemot barnen, ser på barnens kunskaper om hur de vill ha det på ett nytt sätt efter att de fått se utställningen - och efter att de varit där med sina barn.