Prismor och hjärtan

Förebilden till gravkorset som är med i utställningen kommer från en kyrkogård i Dalsland och står numera inne i magasinet på Kulturlagret i Vänersborg. Det är smitt och har hängande löv som dekoration. Vårat kors är gjort av tunn björkplyfa, målat med linoljefärg och har prismor som hängande dekoration. För att inte det ska gå att sticka in ett litet huvud i mellanrummen så sitter det plexiglas där. Oftast är det de allra minsta barnen som står, sitter eller ligger vid korset och känner eller tittar på prismorna. Och igår var det ett barn på 8 månader som var vid korset hela sitt besök. Det verkar som om prismorna är väldigt fascinerande. De glittrar, är hala, kalla, de har ett spännande mönster, är tunga, går att gunga, är sköna att sätta munnen mot, de är många och ser olika ut. Och de kan vara hjärtan! Ett större barn stog vid korset och samtidigt som det tog på varje prisma i tur och ordning konstaterades det att "den är hjärta", "den är hjärta", "den är hjärta".

Att byta strategi

De allra minsta barnen har en underbar förmåga att inte fastna i ett problem utan de går vidare och hittar nya strategier. Ett fint exempel på det var ett barn som besökte utställningen idag. Barnet hade minst sagt stora besvär att ta sig upp för det lutande planet, det försökte att gå upp flera gånger men ramlade varje gång. Efter en runda ut i rummet kom barnet tillbaka med en av pallarna, ställde den så att det gick att kliva upp på den, ta tag i stolpen och sedan vrida kroppen runt stolpen och så ta det sista klivet över till scengolvet och så kunde barnet skrattande åka ner.

Att skapa ordning och reda är något som tilltalar de små barnen. Jag hoppas ni ser systemet som skorna är ställda i och att alla hattar håller sig innanför pallarnas yta. Det här är gjort med omsorg och mycket noga uttänkt.

"sitta bredvid jag”

Jag har haft turen att få sitta med i dag när det varit förskolegrupper på besök i Kan själv! och att det är viktigt att ha jämnåriga kompisar omkring sig fick jag se flera exempel på.
Att titta på andra barn och sedan härma och göra likadant är ju ett sätt att lära sig nya saker:
Ett barn på ca 1 år står länge och tittar på när två andra barn åker ner på magen på det lutande planet, barnet har ett finger i munnen och håller en boll i ena handen – när de åkande barnen springer iväg så provar ettåringen att själv krypa upp och kasa ner.

Att göra samma sak tillsammans kan göra upplevelse ännu bättre:

Två barn går upp på ett av de lutande planen, de ramlar omkull med vilje och skrattar mot varandra. Två andra barn springer runt scenen samtidigt som de skrattar och en av dem säger "springer".

Det sociala samspelet mellan så här små barn är spännande att försöka förstå sig på.

Kan själv! på plats i Lerum

Då var Kan själv! på plats i Lerums kommun. Den står i Dergårdsgalleriet som är en utställningshall precis bredvid Biblioteket. Lokalen är långsmal med pelare och el på bara en sida vilket gjorde att valmöjligheterna för hur vi ställde upp utställningen var begränsade. Husen står på rad och det blev inte någon riktigt bra mittplats.

Jag blev tvungen att åka ner dagen efter bygget eftersom jag glömt överraskningsbyrån och skrinen när vi lastade. Hann precis ställa det iordning innan de första barnen med föräldrar kom. Ååå, vad mysigt - en så´n här skulle man ha i lekrummet hemma ....... Kan själv! inspirerar och ger idéer kring barnens lekmiljö, både hemma och på förskolan.

I går kväll var jag på kulturombudsträff för förskolepersonal på Borås Konstmuseum. Jag presenterade Kan själv! som kommer dit 12 januari nästa år. Jag hoppas att utställningen landade någonstans i deras minnen bland alla andra fina kulturerbjudanden de fick. Seminariet Barns rätt att vara delaktiga i kulturskapande presenterades och det konstaterades att barnen själva sällan får välja när och om och till vilka kultruevenemang de får gå till. Det är de vuxna, lärarna, förskolepersonal och föräldrar som väljer och bestämmer. Men vi får inte glömma att det är vi som producerar och köper in kultur som ytterst är de som beslutar om vad som erbjuds till barn och unga.

Möte i Borås

Oj! vilken härlig förmiddag. Vad mycker kraft och vilja det finns att förändra. Jag kände mig hemma med Kan själv! i den här gruppen där det var lätt att få förståelse för tankarna som ligger till grund för Kan själv! De andra föreläsarna var personal från några olika förskolor i Göteborg och Boråsområdet som med hjälp av Reggio Emilia filosofin förändrat sitt arbetssätt, både när det gäller förhållningssättet gentemot barnen men också inom arbetslaget eller hela personalgruppen. Intressant att lyssna på deras berättelser om hur det gått till. Vi fick också träffa de områdeschefer som köpt utbildningen. Jag kommer att återkomma till den här kursen och vad den ska innehålla. En tankvärd kommentar idag om förändringsarbete var "man får så frön och vattna lite".

Tiden räcker inte alltid till

Ja, så är det. På måndag ska Kan själv! iväg till Dergårdsgalleriet i Lerums kommun och vi hoppas att taket till röda huset kommer att hinna torka. Snickare Göran har bytt de sista ljuslisterna på det idag och så ska det ju målas med linoljefärg som torkar lååångsamt. Har sytt ett antal påsar idag, det gick åt en del i Strömstad. Smutsiga barnfötter och händer som först varit ute i regnet och sen in i Kan själv! resulterade i en hel del smutsiga påsar. En del är också helt enkelt utslitna av allt bärande, klämmande, sorterande och slängande.
Imorgon åker jag till Borås Högskola för att vara med på möte inför den uppdragsutbildning de ska ge och som jag ska vara en av föreläsarna i. Spännande och lite nervöst att ta ett kliv in i den världen med Kan själv! Men vi har ganska bra på fötterna både jag och utställningen så det ska nog gå bra. Kursen heter Reggio Emilia - ett förhållningssätt i arbete med barn och ungdomar, är på grundnivå och ger 7,5 poäng. Det är personal från Lärjedalens stadsdel och Kungsbacka kommun som ska gå den.
Att Kan själv! blir sammankopplad med den filosofi som har sitt ursprung i Reggio Emilia i Italien hander rätt ofta. Det är inget som finns med i utställningsidén alls, jag är inte ett dugg inläst på deras sätt att arbeta och har aldrig själv jobbat på någon förskola med den inriktningen. Men ordet förhållningssätt tycker jag om för det är vad Kan själv! verkligen handlar om. Ett förhållningssätt gentemot barn och då framför allt de allra minsta.

Input!

Läser den nyutkomna boken Babydrama lite från och till. Skriven av Ann-Sofie Bárány som var med om att jobba fram teaterföreställningen med samma namn som Unga Klara gav under 2006/2007. Vad kul det hade varit att få se den!

Det som gör intryck på mig är deras förarbete och den respekt de har haft för de små barnen. Deras barnsyn är verkligen en förebild för alla som möter de minsta.

Läs den!

http://www.bokus.com/b/9789173550376.html?pt=search_result&search_term=babydrama